iminmalaysiabitch

För första gången tänkte jag, Christian, göra ett inlägg i denna blogg. Jag som estetare känner att det är mitt ansvar att beskriva de känslor vi delar efter denna extrema kulturkrocken. Allt började med att vi låg i våra sängar och halvsov denna fina måndagskväll. Jag fick då en grym idée vilket var att gå ut i Puchong en ta en saft. Jag och P. Snoppskar, som även tycker att det är en ypperlig idée, släpar upp den mer negativa Klara ur sängen och tvingar henne att följa med. Vi lyckas efter lite övertygande tvinga med John och Tobias som även ligger och sover. Glatt börjar vi gå på Puchongs död gator letandes efter en bar med biljardbord. Till vår förvåning är allt stängt, vilket resulterar i att vi hamnar i utkanten av Puchong. Vi vet inte vad vi ska göra så john frågar en servitör på en restaurang om var vi kan hitta en bar med biljardbord. Efter en väl utförd handrörelse av Tobias som simulerar ett biljardstöt pekar han på en bar med tonade fönster. Vi blir såklart mycket glada och går raskt in på "baren". Direkt när vi kommer in möts vi av 3 tjejer som ser extremt... aa, äckliga ut. De skakar hand med oss och visar vägen till ett ledigt var bord. De tre tjejerna är hurtiga och glada och helt plötsligt har vi beställt, utan att vi vet hur det gick till, en kanna saft. Vi står där som 5 frågetecken och dricker vår saft. Det blir bara mer och mer tydligt att vi har hamnat på en horbar. En hora kommer till och med fram till vårat bord och häller upp ett glas åt sig själv. Vi börjar såklart asgarva så hon går snabbt i väg. Det kan även tilläggas att det var en hor-kareoke bar, så under vårat besök bjöd det på utsökt musik framfören av fulla, äckliga asiater. När det börjar spelas "My heart will go on" inser vi att ve måste där ifrån. Jag har nog aldrig varit så äcklad som jag var under de 10 minuterna vi spenderade på detta skithål. Nu har jag duschat i handsprit och ska strax lägga mig i fosterställning och gråta mig själv till sömns. Christian (mitt första och sista inlägg.)